There's something about me that you ought to know, I've never felt the need to lose control, always held on back and played it slow. But not this time.




15 dagar tog det för dig att ta över min värld. Att få mig att falla handlöst utan rädsla, för jag vet att du fångar mig innan jag når marken. Jag saknar dig så fort jag ser din ryggtavla på väg bort ifrån mig, och nu är det än en gång för lång tid innan jag får vara bredvid dig igen. Det är bävrarnas fel, och jag hatar det, men det är samtidigt så otroligt värt det när jag väl får se dig igen.

Så ja, jag är förlorad, och det känns så fruktansvärt jäkla bra.

Jag är din. Jag är din. Jag är din.



With you by my side, I no longer fear, say you feel the way I do..

Senaste dagarna, jag kan inte ens förklara dem. Jag blir sällan mållös, och även om jag ibland tappar orden så brukar jag alltid hitta dem när jag skriver. Men nu är det en helt annan situation, för orden som existerar i den svenska ordlistan räcker helt enkelt inte till.

Men tack, tack för de bästa fem dagarna och fyra nätterna denna sommar. Tack för att du har vänt hela min värld upp och ned. Tack för att du lockar fram mina bästa sidor, för att du får mig att sitta och le som en total fåntratt, för att du får mig att tappa kontrollen som jag aldrig annars släpper. Tack för att du släpper in mig i ditt liv, och får mig att hoppas igen. Hoppas på lycka, på genuin glädje.

Jag ska göra allt för att försöka ge allt tillbaka till dig. Du behöver aldrig tvivla, aldrig någonsin.


The top of the world

Styrketräning, 1½ timmes PW, nyttig frukost... Bra start på dagen känner jag! Nu blir det plågeri på hög nivå i form av stretch, sedan njutning på hög nivå i form av dusch, sen får man se vad dagen bjuder på. Kräftskiva med världens bästa pojkar känns dock otroligt fint!

Njut av de ljusa stunderna.
För i slutändan är det dem du kommer att överleva på.




Tack Izabella, tack Mikael, och TACK Susanne!

Haha och Ida, när vi ändå är igång och är psykiskt störda, glöm aldrig, jag upprepar, ALDRIG hur underbara och fina vänner du har, som stöttar dig genom allt, som ställer upp och ger ovillkorligt stöd, och som får dig att gråta av skratt fast du nyss inte ville något hellre än att dunka huvudet i väggen och skrika.

Glöm aldrig det!


You changed the way you kiss me

Jag hatar att gör er besvikna. Jag vill inte stöta bort er. Men ibland måste jag. Jag behöver bara tid för mig själv ibland.

En fin tjej sa till mig idag att jag är stark, och jag vill verkligen tro henne. Men det är svårt, när man kämpar utan resultat. Jag tror ibland att det känns bra, att jag börjar ta mig ur det, för att sekunden efter slås till backen medans djävulen på axeln hånskrattar åt mina patetiska försök att resa mig.

Så kom ihåg den här känslan Ida, känslan av hopplöshet. För en dag kommer du förhoppningsvis läsa detta igen, men då kommer du stå upp starkare än någonsin. Du kommer än en gång vara ditt vanliga glada du, och du kanske till och med kommer vara tacksam över allt som hänt. För hur ont det än gör nu så kommer det bygga upp ditt framtida du.

Och Ida, glöm aldrig att du lär vara lite psykiskt sjuk som skriver meddelanden till dig själv på din egen blogg.



Människor blir lite trasiga ibland

Motsatsen till kärlek är inte hat, det är inte ens likgiltighet. Det är urholkning. Det är en jävla uppsprättning. Det är känslan av att någon, kanske till och med man själv, har tagit en jättespade och grävt fram ens hjärta, separerat det ifrån kroppen och stampat på det. Och sedan lämnat en utan något alls, inget annat än en svag puls.

Detta, min vän, är motsatsen till kärlek.


Jag är hemma, och stannar här i tre dagar innan jag försvinner igen. Jag tänker rymma ifrån känslorna än en gång, till en plats och en person som får allt ont att försvinna, om än tillfälligt. Jag vet ju att jag förr eller senare, helst senare, måste ta tag i allt. Jag försöker faktiskt redan nu. Men det mesta känns fel, liksom meningslöst. Är du säker på att det är såhär du vill ha det? För i så fall ser jag ingen mening med att hålla mina löften till mig själv. Du har redan mitt hjärta, det får du göra vad du vill med. Men vad jag gör med vad som är kvar förstår jag inte vad det gör för skillnad..

Det är ju ändå bara ett yttre skal, eller hur?




The moment I met you, that moment I forgot about everything I've been through, tell me how could that be?


Fantastiskt, jag har inte uppdaterat på en vecka nu och statistiken ligger kvar på samma antal iallafall. Det är sommar människor, ut och lek!

Sitter för tillfället i båten i fina Visby och försöker torka efter dagens rush i ösregn. Överallt hoppar det omkring folk i medeltida utstyrsel, det spelas musik och folk skrattar tillsammans samtidigt som de delar ett kanderat äpple eller ett krus med öl.

Livet är fint. På tisdag börjar vi ta oss hemåt, evetuellt får jag agera gast med pappa och segla över havet till fastlandet över natten, inte mig emot. Sedan blir det att umgås med min fina rödhåriga vän, kanske även ta igen lite tappad tid med boysen, och sen packa om och dra till Varberg och vara genuint lycklig, skratta och sova med säkert sällskap utan att vakna med ensamheten och alla tankar. Herregud så jag längtar.

Nu ska supstugan upp, vi trotsar helt enkelt vädret och dukar upp med grillad kyckling, baugetter och rosé. För att vi kan.


RSS 2.0