Tack Izabella, tack Mikael, och TACK Susanne!

Haha och Ida, när vi ändå är igång och är psykiskt störda, glöm aldrig, jag upprepar, ALDRIG hur underbara och fina vänner du har, som stöttar dig genom allt, som ställer upp och ger ovillkorligt stöd, och som får dig att gråta av skratt fast du nyss inte ville något hellre än att dunka huvudet i väggen och skrika.

Glöm aldrig det!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0