You changed the way you kiss me

Jag hatar att gör er besvikna. Jag vill inte stöta bort er. Men ibland måste jag. Jag behöver bara tid för mig själv ibland.

En fin tjej sa till mig idag att jag är stark, och jag vill verkligen tro henne. Men det är svårt, när man kämpar utan resultat. Jag tror ibland att det känns bra, att jag börjar ta mig ur det, för att sekunden efter slås till backen medans djävulen på axeln hånskrattar åt mina patetiska försök att resa mig.

Så kom ihåg den här känslan Ida, känslan av hopplöshet. För en dag kommer du förhoppningsvis läsa detta igen, men då kommer du stå upp starkare än någonsin. Du kommer än en gång vara ditt vanliga glada du, och du kanske till och med kommer vara tacksam över allt som hänt. För hur ont det än gör nu så kommer det bygga upp ditt framtida du.

Och Ida, glöm aldrig att du lär vara lite psykiskt sjuk som skriver meddelanden till dig själv på din egen blogg.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0