Another day without you with me, is like a blade that cuts right through me. But I can wait, I can wait forever.



Snart har det gått en vecka sen jag åkte hem igen, efter att ha varit hos dig i tre veckor. Det är rätt ologiskt det här, för det känns som om dagarna segar sig fram i slowmotion när vi är ifrån varandra, men jag har knappt registrerat den senaste veckan. Det är inte många dagar kvar nu, men varje dag, varje timme gör ont. Jag försöker tänka positivt, hålla humöret uppe, men ibland faller det.

För jag kan inte ljuga, varje gång jag åker blir mitt hjärta grått. Nästa år så kanske vi har lördagsstädning i våran lägenhet i Halmstad vid den här tiden, eller så tittar vi på film och stänger ute höstkylan med levande ljus. Jag kommer ha spunk och vilja julpynta, men vet att jag måste vänta lite till. Du kommer hålla om mig och säga att jag är omöjlig, men du kommer le när du säger det.

Du och jag. Jag och du. Vi.
Jag älskar dig.


Kommentarer
Postat av: Anonym

<3

2011-11-20 @ 14:45:03
URL: http://marlonzacco.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0