Miracles happen, too.

Ingenting är som det brukade vara.

Jag mår bättre än vad jag kommer ihåg att jag gjort på oerhört lång tid. Jag har förstått att vissa tycker att det är fel av mig, att jag inte borde må bra. Men jag tänker inte ta åt mig av det längre, livet går vidare. I somras skrek jag genom tårarna som aldrig slutade rinna, jag hatade och förbannade mig själv. Jag sov inte, jag åt inte, och jag kommer inte ens ihåg hur jag tog mig igenom dagarna på jobbet.

Men jag står kvar. Jag vet inte om jag kan säga att jag är starkare än tidigare, men jag försöker komma dit. Jag känner motivation för skolan för första gången på två år. Jag tjatar till mig jobb, för att jag nu har ett mål, en slutpunkt dit jag vill nå. Och jag ska dit, jag kommer inte ge mig, inte nu när jag hittat dig. Jag vet att du sagt åt mig att inte köra slut på mig själv, men sanningen är den att jag kommer göra i princip vad som helst för att kunna åka till dig. Jag tänker inte ge upp, jag vet att jag kommer klara det här. Frågan är hur jag ska kunna hindra mig själv från att spendera varje öre jag har på resor till Sveriges andra kustlinje, för pengarna behöver sparas också, för att vi ska kunna göra det vi pratar om när nästa sommar kommer och vi inte längre har saker som håller oss isär.

Så till er andra. Kalla mig idiot, tyck att jag går vidare för tidigt. Man kan inte styra hjärtat. Och ingenting är som det brukade vara.


Kommentarer
Postat av: Katarina

Nej du är ingen idiot, nice att allt flyter :)

2011-09-01 @ 10:15:54
URL: http://christakatarina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0