till mikael erlandsson, du som har mitt hjärta

Om två dygn kommer du hit. Eller ja, lite mer är det tyvärr, men inte om man kisar älskling, och det gör vi. I över en vecka har vi suttit med öppna armar mot varandra på Skype, men när vi har försökt fånga varandra i våran famn så har det bara varit tomrum där. Om drygt 36 timmar är det annorlunda. Om drygt 36 timmar så rullar ditt tåg in på perrongen där jag redan står och väntar på dig, och då försvinner allt ont. Då kommer vi inse att vi knappt har registrerat den senaste veckan, och att allt som spelar någon roll är att vi är där, tillsammans. Jag kommer kunna andas in din doft igen, känna dina armar runt mig och vara helt trygg. För när vi står så, när jag är i din närhet, då är jag hemma.

En dag i Göteborg Mikael. Fattar du ens vad du gjorde mot mig? En dag, och jag föll handlöst. Jag hade gått hela mitt liv och byggt upp en mur runt mig, jag har alltid kämpat för att ingen skulle komma för nära, inte låta någon såra mig. Men helt plötsligt glömde jag bort hur man gjorde, du fick mig att tappa det greppet jag hade om mig själv. Jag ville inte något hellre än att vara nära dig, jag ville att du skulle se vem jag var, jag ville öppna mig för dig, för jag visste att jag kunde det utan att vara rädd. Jag älskade när vi åkte den där karusellen den dagen, du vet den med de snurrande bilarna? För satte jag mig på rätt sida så innebar det att jag kunde sitta tryckt mot dig hela färden, utan att behöva ursäkta mig. Jag vet älskling, jag är smartare än jag ser ut, du behöver inte säga det :*

Ibland händer det att jag blir sårad, när gamla saker tas upp på nytt. Du blir också sårad, jag vet, du vill inte ta upp något som gör ont, och du jobbar på det. Men att jag blir sårad betyder också att du är närmare mig än någon annan tidigare varit. Jag blir sårad för att ja älskar dig, för att jag tar åt mig av saker som du säger. Jag har inte registrerat sånt tidigare, för jag har inte låtit någon kommit så pass nära mig att jag faktiskt har kunnat bli sårad. Vi kämpar tillsammans älskling, vi växer tillsammans, utvecklas tillsammans. Du har rivit ner mina murar, och jag hade inte ens någon kontroll över det. Så tack. Tack för att du såg till att jag efter en dag i Göteborg hade kramp i kinderna av alla skratt och det faktum att jag inte kunde sluta le i dagar efteråt. Du har gett mig saker jag inte visste att jag saknade, och du har fyllt mitt hjärta med sån kärlek att jag inte vet vart jag ska göra av den! Efter drygt ett halvår, snart 7 månader, så är jag fortfarande nykär, hur är det ens möjligt? Du gör det möjligt Mikael, det är du. Du är allt jag inte visste att jag letade efter, allt jag kommer vilja ha för resten av mitt liv.

Jag kommer aldrig tveka, jag vill bygga min framtid med dig. Jag vill kura ihop mig med dig i soffan i vår lägenhet och äta frukost framför något dåligt program för att sedan gosa ner oss under filten med matkoma. Jag vill äta scones till frukost, dina underbara superscones. Jag vill slänga mig över dig den dagen du står på knä framför mig (förlåt för framtida eventuellt ryggont), jag vill ge mina löften till dig, löften om att älska dig och stå vid din sida tills döden skiljer oss åt och längre ändå. Jag vill tvinga upp dig mitt i natten för att jag är sugen på choklad och glass när vi väntar vår första knodd (förlåt för det också..), jag vill hitta vårt hus, måla staket på sommaren och sura över att rådjuren äter upp de blommor som vi inte har lyckats döda själva. Jag vill svära åt dig för att du inte hjälper mig när jag inte når upp till gardinstången eller översta hyllan i köket, och pussa på dig när du slutat skratta och faktiskt hjälper mig. Jag vill bråka om småsaker och bli sams igen.

Jag kommer alltid vara din Mikael. Jag hoppas att du förstår det, och vågar tro på det trots att det är läskigt och kanske lite svårt. Men jag går ingenstans, och jag tror att du har insett det vid det här laget. Vad som än händer så klarar vi allt tillsammans, för det här är menat. Jag är ingenting utan dig, du fulländar mig och gör mig hel.

Jag älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0